It´s just me, myself and I
För många år sedan uppträdde en ganska kraftig svart kille, modern musikstil med en låt där han sjöng just vad rubriken säger.
It´s just me, myself and I.
Det är bara jag, mig och jag.
Jag har inte gjort något kort, men väl en fotokonstnär från Belgien, Michèle Matyn, har gjort kort.
Vi råkade träffas på Sun Studio i Memphis, där bland annat Elvis spelade in sina första skivor.
Dagen innan hade jag besökt Graceland och köpte där en T-shirt med Elvis där han kysser sin gitarr. Den tröjan hade jag på mig dagen efter i skivstudion.
Michèle ville fota av mig, och det gick väl bra. Vi gick ut på gatan och hon förklarade att hon höll på att jobba med något, som jag uppfattade som en studie. Trodde att hon kanske var någon sorts student.
Hon lovade att posta detta till mig senare. Nåväl, tiden gick och jag bytte adress två gånger efter detta.
Så en dag när jag provade att googla mitt namn fann jag en sida med just bilden på mig.
Fattade litet och inget, men visste direkt när bilden var tagen.
Men bilden var ju så stor. 1,9 m x 2,5 m och tillverkad i samma material som ett släpvagnskapell.
http://www.google.se/imgres?um=1&hl=sv&sa=N&biw=1366&bih=563&tbm=isch&tbnid=ntTPDMW-BzKSVM%3A&imgrefurl=http%3A%2F%2Fwww.kunstencentrumbelgie.com%2Fprogramma%2Fvaria%2Fmichelematyn.html&docid=3bwQjkrYaoDsaM&itg=1&imgurl=http%3A%2F%2Fwww.kunstencentrumbelgie.com%2Fprogramma%2Fvaria%2Fexpomatyn.jpg&w=600&h=345&ei=mk9qT-qQBo744QTIxfmUCQ&zoom=1
Om du klickar och stänger den lilla bilden mitt på sidan, kommer du att kunna se bättre. Scrolla ner en liten bit så finns en närbild av fotot.
Nåväl, jag sökte med ljus och lykta efter fotografen, och fick till slut fatt i henne.
Hon är alltså fotograf och har vunnit flera priser och utmärkelser.
Bilden på mig deltog i en utställning för några år sedan, ('Love is the answer, and you know that for sure') och nu ville hon komma och hälsa på. Jag ville i min tur se bilden i verkligheten. Fick veta att det fanns en mindre variant i papper också, drygt en meter stor.
Sagt och gjort, hon bilade hit från Antwerpen och sov en natt hos mig.
Därefter for hon mot Jokkmokk för att fota norrsken...men gick bet.
Den lilla bilden på mig fotade hon vid varje vägskylt som sade Luleå. Bilden blev ganska sliten efter vägen. Men värre skulle det bli. På sin resa norrut fick bilden bada bastu. När den gick sönder lagade hon den med enkla stygn, och när hon råkade sy fast sitt örngott på min kind, klippte hon helt sonika sönder örngottet.
Väl tillbaka i Luleå, sov hon hos mig igen och vi besökte mina vänner Sara och Afram och fotade ännu mer.
Bilden som visas bäst i Wallpiecen, här under, visar mig till vänster i annan vinkel, är tagen hos Sara och Afram. Hon frågade mig vad jag tyckte om bilden egentligen, trasig och dann.
Jag måste säga att den bilden kändes mera sann och trovärdig. För visst har jag under årens lopp börjat se begagnad ut. Det hör ju liksom till att skavanker läggs till och kommer i dagen. Man blir rispad, skavd och lite trasig. Har man dessutom tur, finns någon tillhands och kan lappa ihop en något, efter bästa förmåga.
Nåväl, när hon kom hem igen, gjorde hon en utställning ("Bodil Edenhagen. We live togehter in a photograph in time"), enbart med foton som hade med mig att göra. 2008.
Det känns roligt och spännande att man befunnits vara ett viktigt objekt. Ingen Top Model status direkt, men himla kul trots allt.
http://wallpiece.blogspot.se/2012/01/blog-post_13.html
Om du klickar på bilderna i mitten på sidan, blir de något förstorade.
Dessutom ser du här nedan hennes bilder från mail till mig.
Alla skavanker känns synliga... ;)
Den andra bilden här under visar hur jag rullar ut den Jättestora bilden, som jag köpte av henne. Många pengar, visst, men det var ju för häftigt. Knepigt nog, tycker jag, fanns bilden ute till försäljning via en kosthall, men inte köper man väl en bild av en främmande människa på det viset, eller...
Hon hade planer på att köra en Van upp till Luleå, då när hon kom, men kunde inte det pga att hon blivit påkörd några år tidigare och med nöd och näppe överlevt. Nu var hennes ena ben skadat, och det hade blviit för komplicerat att gorma i en van. Men hon hade planerat att drapera bilden av mig på sidan av bilen. DET hade varit häftigt värre, om jag fått åka med ända från Antwerpen till Luleå. Gissa vad folk skulle ha undrat.
Jag hade gärna köpt den där trasiga bilden också, men den skulle hon ju ställa ut.
Nu blir det ett väldigt roligt minne att då och då tänka tillbaka på. "Kapelltavlan" ligger hoprullad i mitt vardagsrum i väntan på en ordentlig upphängning. Någon gång ska den upp på väggen, och kanske kan den få fungera som bårtäcke när sista svepningen lagts tillrätta. Det vore verkligen annorlunda och snudd på "festligt".
Men nu blir det natta...
It´s just me, myself and I.
Det är bara jag, mig och jag.
Jag har inte gjort något kort, men väl en fotokonstnär från Belgien, Michèle Matyn, har gjort kort.
Vi råkade träffas på Sun Studio i Memphis, där bland annat Elvis spelade in sina första skivor.
Dagen innan hade jag besökt Graceland och köpte där en T-shirt med Elvis där han kysser sin gitarr. Den tröjan hade jag på mig dagen efter i skivstudion.
Michèle ville fota av mig, och det gick väl bra. Vi gick ut på gatan och hon förklarade att hon höll på att jobba med något, som jag uppfattade som en studie. Trodde att hon kanske var någon sorts student.
Hon lovade att posta detta till mig senare. Nåväl, tiden gick och jag bytte adress två gånger efter detta.
Så en dag när jag provade att googla mitt namn fann jag en sida med just bilden på mig.
Fattade litet och inget, men visste direkt när bilden var tagen.
Men bilden var ju så stor. 1,9 m x 2,5 m och tillverkad i samma material som ett släpvagnskapell.
http://www.google.se/imgres?um=1&hl=sv&sa=N&biw=1366&bih=563&tbm=isch&tbnid=ntTPDMW-BzKSVM%3A&imgrefurl=http%3A%2F%2Fwww.kunstencentrumbelgie.com%2Fprogramma%2Fvaria%2Fmichelematyn.html&docid=3bwQjkrYaoDsaM&itg=1&imgurl=http%3A%2F%2Fwww.kunstencentrumbelgie.com%2Fprogramma%2Fvaria%2Fexpomatyn.jpg&w=600&h=345&ei=mk9qT-qQBo744QTIxfmUCQ&zoom=1
Om du klickar och stänger den lilla bilden mitt på sidan, kommer du att kunna se bättre. Scrolla ner en liten bit så finns en närbild av fotot.
Nåväl, jag sökte med ljus och lykta efter fotografen, och fick till slut fatt i henne.
Hon är alltså fotograf och har vunnit flera priser och utmärkelser.
Bilden på mig deltog i en utställning för några år sedan, ('Love is the answer, and you know that for sure') och nu ville hon komma och hälsa på. Jag ville i min tur se bilden i verkligheten. Fick veta att det fanns en mindre variant i papper också, drygt en meter stor.
Sagt och gjort, hon bilade hit från Antwerpen och sov en natt hos mig.
Därefter for hon mot Jokkmokk för att fota norrsken...men gick bet.
Den lilla bilden på mig fotade hon vid varje vägskylt som sade Luleå. Bilden blev ganska sliten efter vägen. Men värre skulle det bli. På sin resa norrut fick bilden bada bastu. När den gick sönder lagade hon den med enkla stygn, och när hon råkade sy fast sitt örngott på min kind, klippte hon helt sonika sönder örngottet.
Väl tillbaka i Luleå, sov hon hos mig igen och vi besökte mina vänner Sara och Afram och fotade ännu mer.
Bilden som visas bäst i Wallpiecen, här under, visar mig till vänster i annan vinkel, är tagen hos Sara och Afram. Hon frågade mig vad jag tyckte om bilden egentligen, trasig och dann.
Jag måste säga att den bilden kändes mera sann och trovärdig. För visst har jag under årens lopp börjat se begagnad ut. Det hör ju liksom till att skavanker läggs till och kommer i dagen. Man blir rispad, skavd och lite trasig. Har man dessutom tur, finns någon tillhands och kan lappa ihop en något, efter bästa förmåga.
Nåväl, när hon kom hem igen, gjorde hon en utställning ("Bodil Edenhagen. We live togehter in a photograph in time"), enbart med foton som hade med mig att göra. 2008.
Det känns roligt och spännande att man befunnits vara ett viktigt objekt. Ingen Top Model status direkt, men himla kul trots allt.
http://wallpiece.blogspot.se/2012/01/blog-post_13.html
Om du klickar på bilderna i mitten på sidan, blir de något förstorade.
Dessutom ser du här nedan hennes bilder från mail till mig.
Alla skavanker känns synliga... ;)
Den andra bilden här under visar hur jag rullar ut den Jättestora bilden, som jag köpte av henne. Många pengar, visst, men det var ju för häftigt. Knepigt nog, tycker jag, fanns bilden ute till försäljning via en kosthall, men inte köper man väl en bild av en främmande människa på det viset, eller...
Hon hade planer på att köra en Van upp till Luleå, då när hon kom, men kunde inte det pga att hon blivit påkörd några år tidigare och med nöd och näppe överlevt. Nu var hennes ena ben skadat, och det hade blviit för komplicerat att gorma i en van. Men hon hade planerat att drapera bilden av mig på sidan av bilen. DET hade varit häftigt värre, om jag fått åka med ända från Antwerpen till Luleå. Gissa vad folk skulle ha undrat.
Jag hade gärna köpt den där trasiga bilden också, men den skulle hon ju ställa ut.
Nu blir det ett väldigt roligt minne att då och då tänka tillbaka på. "Kapelltavlan" ligger hoprullad i mitt vardagsrum i väntan på en ordentlig upphängning. Någon gång ska den upp på väggen, och kanske kan den få fungera som bårtäcke när sista svepningen lagts tillrätta. Det vore verkligen annorlunda och snudd på "festligt".
Men nu blir det natta...
URL: http://sweeeden.blogg.se/
Awesome! :D