Kati 50 år

Jag fick en beställning på ett 50-års kort.
Tyvärr gick inte alla önskemål att genomföra, som en text till framsidan. Beställaren får istället själv skriva inne i kortet. Eftersom kortet är 4x12", blir varje tredjedel ca 10 cm, och det önskade var 12 cm på bredden.
Jag gjorde därför något annat som jag hoppas ska uppskattas.

Jubilarens lillebror kom till vår lilla byskola när jag nog gick i fyran kanske. Otroligt söt liten gosse. Sammetsbruna ögon som glittrade. Jag tror nog att alla tjejer blev förtjusta. Inte så att jag nu blev stormkär, men han var både snäll, glad och söt. Som ett kinderägg - tre önskningar i en. Han umgicks nog hellre med oss tjejer än killarna. Han var ingen fena i fotboll. Minns att han en gång skulle skjuta på bollen, och bollen for lite missriktat iväg åt ett håll och skon flög åt ett annat.  :)  Dock dröjde det inte så länge innan de flyttade till Luleå och med det avståndet förlorades kontakten. Undrar just vad han pysslar med nu...
Nåväl, det var en hoper syskon i deras familj. Väldigt trevliga allihopa. Minns att vi fick lära oss att baka ett speciellt vansinnigt gott bröd, och en gång när vi bjöds på middag var det svampsoppa. Jag som inte åt svamp i så unga år, minns särskilt en svart svamp, skuren i trekanter. Den påminde mycket om finsk lakrits, som är så där fast till sin konsistens. Gott var det hur som helst! En kul kortlek hade de också, som jag bara minns svagt, men som jag köpte för några år sedan, trots att jag inte vet vad eller hur jag ska spela med den. Ä jag knäpp, eller ä jag knäpp??

Javäl, jag hoppas att Kati får en trevlig födelsedag.


Till kortet då.

Det går i rött och rosa, är vikt på tre och modellen känner ni igen från tidigare kort. Men den här gången har jag gjort det lite annorlunda, då man öppnar det på höjden, om ni fattar? Annars ser ni det på bilderna.
Stämplade Grattis, men det syns tyvärr lite dåligt. Ringen och "K" på framsidan är embossade med Clear embossing, som får det att blänka. Detsamma gäller Grattis och 50 på insidan. Tyvärr var det svårt att få det tydligt på bilderna.
Första gången som jag har provat att sätta små blommor, och jag känner mig nöjd faktiskt. Sprajade silver över dem, men suck - det ser lite grått ut. Gjorde en till manöver för att bättra på silvret, och använde min Precious Moments - Parfym från Oriflame med diamantpuder. Sprayade försiktigt på framsidorna.
Band om ett ljusrosa organzaband runt hela härligheten.
Jag laborerade en del med framsidan och gjorde om min ursprungsidé, eftersom jag ville ha "K-brickan" och rosorna på varsin sida om framsidorna när kortet öppnades, för att det inte skulle se naket ut på ena sidan.

Hoppas att ni tycker om det.
Tack för besöket - titta gärna in fler gånger.













Hur tankspridd kan jag egentligen bli?

Det känns något störande att jag blivit så tankspridd. Inte alltid och hela tiden, men vissa saker gör jag utan att tänka på det. Tugga tuggummi och blinka, andas osv, tja, sånt går ju av sig självt, utan att hjärnan måste vara påkopplad.
Men igår - jisses Amalia...(undrar var det uttrycket kommer ifrån?)
Kilade iväg från jobbet i Hertsön med bil. Skjutsade hem en vän till Mjölkudden innan jag tankade bilen och begav mig till centrala staden för ett styrelsemöte, där jag är sekreterare. Noaks Ark. Vi hade mötet i Kyrkans hus, och strax innan vi skulle börja, fick jag låna en kollegas dator för att kolla min mail.
Jag är närsynt, precis som Knut - ja, ni vet, den där bofinken. Att läsa med glasögon på har aldrig varit att rekomendera till närsynta personer. Allt väl ännu så länge. Snabbt tillbaka till mötet där protokollet skrevs i en fiffig laptop direkt under sittande möte. Urskönt att kunna ha det så, då det sparar både tid och möda.
Nåväl, mötet led mot sitt slut och jag passade på att ta vägen via toalett innan avfärd hemåt. Var i princip på väg ut genom ytterdörren när jag plötsligt insåg att mina glasögon inte satt på sin plats på näsroten. Oj, vilken tur att jag märkte det innan jag for. Gick tillbaka till möteslokalen, bara för att finna att glasögonen var spårlöst borta. Letade igenom alla kläder, fickor, väskor, toaletten, köket...ja, ni fattar va!

Kände mig vid det här laget småsvettig. Kan jag ha åkt från Hertsön UTAN glasögonen...hmmm...nä, det borde jag ha märkt när jag skulle köra bil...men VAR VAR VAR, för att citera Povel Ramel.
Kände mig ledsen då jag bilade hemåt lätt kisandes. Hade ett sista hopp om att de skulle ligga i bilen, eftersom jag skrev upp hur mycket jag tankat, men icke sa Nicke. Ledsen, både för att jag hade glasögonen borta och jag inte ens visste var jag lagt dem, och ledsen för att blivit så tankspridd.
Ringde en kollega på morgonen och bad henne kolla skrivbordet i Hertsön, och gissa vad!?
Nä, där fanns inga glasögon heller.
Suck!  ;(
Men så kom jag att tänka på att jag ju faktiskt lånat en annan kollegas dator. Med Guds hjälp och en tandpetare skulle jag kanske ha glömt dem i hennes kontor, som för övrigt var låst när jag skulle åka från mötet kvällen innan. Fick tag i henne, men hon kunde inte minnas att hon sett dem på morgonen, men lovade att undersöka saken och återkomma.
Strax efter klockan tio ringde hon och kunde glatt meddela att de visst låg ett par glasögon på hennes skrivbord som inte tillhörde henne!

Jamen hur glad blev jag inte. Tänk att man kan bli så löjligt glad över en sådan enkel sak som ett par återfunna glasögon. Fick dem utlevererade dessutom till Hertsön av chefen.  :)
Unnade mig två semlor som lyx. Nu blir det svångrem resten av fastan...så gott det går i alla fall.

Trött hemma, fixa lite i datorn, klia kissen och så ett enklare pyssel. Litet noteringshäfte att ha i bilen. Titt som tätt behöver man en liten papperslapp i bilen att skriva på. Notesblocket fick ge upp några blad, som jag fäste med sticky strip tejpremsa. Det blev inte det mest läckra jag har gjort, mer som en test, så granska inte bilderna så förfärligt noga. Hade tänkt att torrembossa omslaget, men återigen hängde hjärnen inte riktigt med. Inna jag visste ordet av, hade jag redan satt tejpremsor och limmat fast metallhängaren. Suck!
Hängaren tog jag från en almanacka som hängt i köket, som jag skulle kasta bort, då den var från 2011. Sparade hängaren till denna lilla pryl.
Håll till godo. Kanske kan ni göra något själva med avlagda metalldelar eller annat "krafs".
Tack för besöket. Ha det fint tills nästa gång.







Oljekort

Ledig hela dagen - jisses så skönt. Sovmorgon och en anings städning i köket. Borde ha varit duktigare, men jag är så förnicklat trött.
Gjorde ett kort till en examensfest. Har sett ett kort på youtube som jag funderat på tidigare, men hade ingen anledning att göra ett då. Nu passade det ypperligt.
Hon som tagit examen har utbildat sig till massös - eller kanske heter det massör, oavsett kön. Jag kan störa mig på att allt ska neutralisares. Ändelser med e eller a, för att visa på könet får inte förekomma, utan allt ska likriktas...suck...Men visst, det finns bra mycket värre saker att uppröras över, och det gör jag också. Det får dock bli en annan historia. Bloggen försöker jag i det längsta att hålla som en oas, i alla fall för mig.  :)

Ni ska få se bilderna på kortet. Inte det bästa jag åstadkommit, men kul att göra. Lärde mig också en läxa tills nästa gång.

Så; jag gjorde en liten "oljeflaska" med hjälp av rapsolja i en liten ziplockpåse. Vek ihop och la dubbelhäftande tejp i dubbla lager, för att slippa läckage. Första påsen jag fyllde hade hål, vilket jag insåg, när jag trodde att jag spillt olja på sipsen,från flaskan. Börja om från början alltså.
Hade helst velat hitta en brad som liknade en kork, men hade inte det, så jag stämplade dit en liten blomma istället. Fjärilen sitter på ett eget papper med tunna limkuddar. Plats för liten skrift vid sidan av "flaskan". Tipsade om ett "corney" rim: Nu är timmen slagen - nu vill vi ha massagen!
Jo, det rimmar om man inte uttalar det på rätt sätt alltså.   ;)
Modellen på kortet känns igen, men jag har tejpat ihop "bakbenen", eftersom jag stämplade välsignelseängeln lite över kanterna nere till höger. Egentligen har jag vänt kortet bak-och fram, då det vanligtvis ska vara oljesidan som är fram, men här tycker jag att det är roligare om den är på baksidan, så att man ser Grattis först, och få en liten överraskning när man vänder på kortet. Men det är ju en smaksak förstås.
Man kan ju också skriva något i stil med: Vid en nödsituation, punktera påsen!
Om hennes egen olja tar slut...en parallell till att krossa glaset.
Gud, vad svamlig jag är nu. Kanske för att klockan är över halv elva på kvällen?

Hoppas att ni gillar!
Tack för besöket - ha en trevlig helg och väölkommen åter!



Ungar...

Den ena önskar alla en trevlig och god Alla hjärtans dag.
Den andra skulle jag vilja plocka "skäggstråna" av ett i taget med en pincett.
Jodå, sonen, som alltid är för trött för att göra ett vettigt handtag, men orkar slöa ihop vid sin fräna laptop i timtal i sträck. Som lämnar läxböcker i skolan, för att han glömmer dem, för att man inte alls behöver plugga (ofta), fast man ska ha prov...suck!
Egentligen hjälper det ju ingenting att bli förbaskad, trots att jag efter två timmar ilsknade till på respektlösheten.
Läget idag är tufft. En nära släkting till honom, skyllde sina låga betyg på dåliga lärare - gissa vad som hoppade ur hans mun för en stund sedan...Nu har han i och för sig inga usla betyg, Men slarvar han bort sina möjligheter nu i nian, kan han kanske, hemska tanke, se sig akterseglad på sitt förstahandsval till gymnasiet. DET lär ju knappast boosta orken och viljan.
Men vad hjälper resonemang mot någon som inte orkar lyssna? Vad hjälper det att jag oroar mig för hur det ska gå för honom i skolan och livet, med jobb och annat trist som man ska handskas med? Vad hjälper det att jag gnisslar och skär tänder, när det finns en annan som "litar på honom", och man får det i ansiktet när man vill puffa honom att lämna datorn och istället ta tag i läxorna?
Jag skulle ju förstås kunna strunta i att tjata, eller puffa, mana på eller bry mig. Det skulle göra oss mera vänner, typ, men till vilket pris då? Vad är jag för en mamma då, som låter honom göra allt på sitt eget sätt?
Alla dessa mariga val - när man står mitt i livet och faktiskt har svaret på en massa frågor, men ens barn inte vill höra svaret, och inte ens ställa frågorna. När ens barn tror att man har ena benet i stenåldern och det andra i graven.
Jag skulle önska honom bra betyg - och ja, jag vet att det inte är allt här i livet - så att han kan få gå den linje han helst av allt vill gå. Att han där får bra betyg och kan läsa vidare inom det område han har tänkt ut. Att den utbildningen ska leda till att han får jobb, ett jobb som gör att han kan leva på sin lön, ett jobb som han blir trött av men inte trött på. Pengar är verkligen inte heller allt här i livet, men om man har lite mer pengar än mindre slipper man en hel del bekymmer. Någon berömdhet lär ska ha sagt att hon hellre gråter i baksätet på en Rolls Royce än i en volksvagen, och tja...jag kan ju hålla med. Jag älskar honom gränslöst i alla fall, trots våra olika ståndpunkter. Kanske är det detsom är viktigast när allt kommer omkring. En får hoppas på det i alla fall.

Jag minns inte att jag var så där skoltrött och less när jag gick nian. Jag nådde mitt önskade mål med mina betyg, dock inte över. Jag var glad och nöjd. Minns att pappa "morotade" med pengar för höga betyg, men det bekom mig faktiskt inte. Jag pluggade för min egen skull. Dessutom hade han inte råd att stå vid sitt ord när det kom till kritan - vilket säger en del om en del. Nåja...det där ju ju någon gång på järnåldern, så vem bryr sig.
Åldern gör sig påmind på annat sätt också. Jag glömde en god väns födelsedag! Ohps!! Trodde att den är nu på lördag, men rackarns - den var ju i lördags, den som var för några dagar sedan. Blev dessutom uppmärksammad på fadäsen av föremålet själv...aj aj aj...
Försöker gottgöra detta med ett fint kort och något mumsigt till honom.
Kortet är samtidigt ett paket som liknar en plånbok, vilket passar honom riktigt bra, för det är en ekonomiskt sinnad herreman. Däremot är chokladen inuti något för ljus för hans smak, men är smaksatt med Chili och honung - Underbart god!
Stängningen är med hjälp av kardborre. Papperband som bekoration, både runt plånboken och grattiskortet, för att få det enhetligt. Minns inte vad mönstret heter - hundkex, ett tänder eller nåt sånt - kanske vet någon av er?
57, som är stansat från enkelt cardstock och K är embossat hela tre gånger för att få tjockheten och ytan. Färgen är Koppar. Sobert men diskret.
Över och underkanten fodrades med varsin remsa av närliggande färg i samma mönster, så att det ser lite mer "välsytt" samtidigt som jag dolde ändbitarna av papperssnörena.
Grattiskortet klistrade jag fast direkt på chokladen.

Hoppas att ni tycker om det och tack för titten!

Hrmpf...han trodde att det var en handväska...suck!





All denna död

Vi är omgivna av döden,vart vi än går. Den sköra skillnad mellan liv och död ska hanteras varsamt.
Ibland kan man läsa i dödsannonser, att någon lämnat jordelivet Hastigt!
Hur gör man det egentligen?
Menar de inte Oväntat?
Antingen lever vi eller så är vi döda och själva dödsögonblicket är ju just det - ett "ögonblick".
Skeendet in emot döden kan ju för all del vara utdraget när det handlar om sjukdomar, men fortfarande är döden inte något som inträder smygande och försiktigt, utan ganska omedelbart.
Hjärtat slår - hjärtat har slutat att slå.

Tänker en del på mamma, hur hennes död kom att bli, och vad som väntade henne efteråt. Whitney Houston, som vad det skrivs i tidningarna, inte drunknade nu i helgen, utan till följd av lugnande tabletter och alkohol, vilket slut fick hon? Vem mötte henne och förde henne sista biten fram till porten för evig frid? Jag hoppas att jag en gång får möta både Kristus och de anhöriga som gått före mig.

Jaaa...jag gjorde två kort på förmiddagen med många sådana här tankar i huvudet, och kanske var det därför de går i höstens och dödens tecken. Visserligen har jag fått en förfrågan om att göra ett kort till en änka, som ska begrava sin make till helgen som kommer.
Det kortet gjorde jag ganska stort, något mindre än ett vikt A4. När det ska skrivas en vers eller två och undertecknas behövs det gott om plats. Halvblankt vitt, med silverembossade blommor på framsidan. Vitt och grått på insidan. Det gråa har en vacker struktur, och håltaget i hörnen - en enkel och diskret dekoration.

Det andra kortet, höstlikt, kan kännas något igen från ett av de som är beställningsvara, då jag använt mig av tre likadana papper. Jag som verkligen inte är mycket för gult, orange eller brunt, måste tillstå att tillsammans blir de verkligen vackra.
Hoppas att ni också tycker om det.
Tack för besöket - Välkommen åter!









Beställningskort

Jahapp, två nya kort som tillverkats idag. Inga nya modeller, men som vanligt gör jag aldrig två likadana kort.
det ena går i blått och lite rosa, och har två olika "etiketter" som ligger löst till beställaren. Då jag inte vet vad kortet ska användas till gjorde jag två olika förslag. Fästkuddar följer med men är inte klistrade, inte heller skrivfältet, då det är svårt att skriva när det sittar limkuddar under.
Det andra kortet fick en bränd orange stomme ,med gult, brunt och orange som smyckning. Lite bling på fjärilen, och en grå fluga fick plats. (Blinget fotades efter att insidan redan fotats, varför blinget inte syns på andra bilden.)
Fågeln, insekterna samt blommorna är alla stämplar som jag införskaffat.  :)
Hoppas att ni tycker om det ni ser. Jag känner mig nöjd.
Titta gärna in fler gånger!











Det är alltid lika roligt med beställningar

Ja, just nu håller jag på som bäst med fem kort för olika ändamål.
Två av dem visas upp här och nu. Valentinkort kan tyckas, men man kan uppvakta sin käresta vilken dag som helst på året.

I det blåa kortet har jag använt mig av ett papper som jag aldrig provat på förut. Känns lite dalaaktigt, milda färgtoner. Jag tycker väldigt mycket om det. Ja, kanske för att det påminner mig om mormor och de där gamla tygerna i blått och vitt, diamantliknande mönster, som för flera år sedan blev populärt att sy nallar av.
Jag hoppas att mottagaren också gör det. Skrivrutan i mitten av kortet är stämplad med skrivstil i Stormy Sky Distress Ink. Lite bling för att toppa kortet. Duvorna och fiskarna har fått olika mycket embossing, för variationens skull.
Mina stämplar på baksidan av kortet, som ju blviit mina signaturer, och kan man tänka, den här gången lyckades jag stämpla med rakt också!  ;)

Önskar er alla en trevlig helg. Förhoppningsvis tar jag mig ut på en promenad en av dagarna, nu när det är varmt ute. Bara -7,5 grader.

Tack för besöket på bloggen, kom gärna tillbaka!









Bara ett till......

Ett Valentinkort alltså. Inte för att jag direkt hade inspiration, men bloggen kände sig övergiven tror jag.
En kall dag med en otrevlig överraskning fram emot kvällen. Nåja, man klarar allt om man har någon med sig. Kallt ute, men i morse kändes det nästan ljummet, snön föll ymnigt. Bara 22,4 grader kallt. Men nu, nu är det 28,5. Håhå jaja...
I min verkstad där jag pysslar är det bara 12 grader varmt på golvet där jag har mina fötter. Jag kan lova att man känner sig frusen.
Försöker att bistå min granne som ju fått komma hem från sjukhuset för några dagar sedan. Hoppas att hon fort blir pigg, frisk och glad igen.

Kortet då, tja, när man inte har något särskild att ge ett sådant kort finns liksom inget större intresse, men jag tycker att jag fick till det ganska bra till slut.
Lager på lager, stansat och embossat i rött och vitt. Kortstommen i vitt är hålstansad på framsidan, bakom hålet sitter limmat en ring med embossade hjärtan. På det röda sitter ytterligare tre ringar med små och pyttesmå hjärtan, som är svåra att se. De två utstansade hjärtana på framsidan av kortet är ett vitt silverskimrande papper med embossade fjärilar. Samma papper återkommer inne i kortet. Ett bomullsband med texten Amor vincit omnia, vilket ska betyda "Kärleken övervinner allt". (Det kan man tolka det på flera olika sätt.) Ovanför bandet kan man skriva in sin egen hälsning till sin käresta, eller den man kanske vill fria till.
Den lille Amor fick vara med på ett hörn, reda att slunga pilen mot hjärtat, som syns svagt inne i den röda ramen.
Alla dessa fjärilar då - jo, det är ju ungefär så det känns att man har i magen och och hjärtat när man är förälskad...vill jag minnas...
Ja, så får jag somna trött på en mjuk huvudkudde. Gäsp!

Tack för att ni tittade in. Kom gärna tillbaka och titta fler gånger.
Som vanligt går det bra att köpa befintliga kort eller beställa i annat utförande.

Ohps...
Naturligtvis kom jag för mig att blinga till kortet något, då det saknades. Varsin gemstone (diamant) på de två hjärtana på framsidan. En över vardera ord på bandet, alltså totalt tre, samt en liten rackare inne i det ljusrosa hjärtat inne i ramen. Nu ser det betydligt bättre ut. Bilderna ligger fortfarande i kameran, och om dessa efterfrågas kan jag lägga upp dem med.









Lilla Bodilla

Crafts, scrapbooking, pictures and thoughts

RSS 2.0