Olika sorters födelsedagar

Jag har gjort ett slipskort till en herre som fyller 32.
Köpte förra veckan märkband, som man vanligtvis använder i skogen för att märka träd mm. Det är de blåa banden som syns bland annat under washitejpen på framsidan.
Jag tycker att det blev snyggt. Kortet är ungefär hälften så stort som det flörra med slips.
Något "manligt" men en hop fyrkanter i olika färger.

Sedan har jag gjort ett påskkort, fast egentligen är det inte ett kort,  i vanlig mening. Cardstocksbas, så det är stort.
Kristinas scrapbooking har en tävling, och jag tänkte skicka in det här bidraget. Jag hittade tyvärr ingen heldundrande inspiration, och gjorde om några gånger, tills detta fick bli mitt slutresultat. Inte pricken över I:et direkt, men ganska nöjd ändå. Tävlingsmomentet är att utgå från en redan färdig skiss/layout, men tolka den på eget sätt. Det fina loivgröna bandet med vita prickar, har jag köpt i USA, och sedan fått det hemskickat av Elina. Detsamma gäller stämpeln på engelska, som översatt säger:
Vi firar helgen med anledning av Jesus. Det fina med den, är att den fungerar ju både till jul och påsk.
Tack Elina för hjälpen!

Påskdagen, som ju är det rätta dagen att önska Glad Påsk, är ju en sorts födelsedag. Både för Kristus, som fick liv igen denna dag, och för hela mänskligheten, som får liv genom denna storslagna händelse.
Tänk om man hade fått vara med när det hände sig...wow...

Nåväl, nu börjar det bli natta här. Försov mig i morse, efter att ha vaknat flera gånger. Klev så upp 10,25. Snabbt att fixa, sedan till kyrkan, något lätt försenad.
Bäst att lägga sig nu, så att jag inte gör om samma fadäs.

Ha det fint, därute!


















It´s just me, myself and I

För många år sedan uppträdde en ganska kraftig svart kille, modern musikstil med en låt där han sjöng just vad rubriken säger.
It´s just me, myself and I.

Det är bara jag, mig och jag.

Jag har inte gjort något kort, men väl en fotokonstnär från Belgien, Michèle Matyn, har gjort kort.
Vi råkade träffas på Sun Studio i Memphis, där bland annat Elvis spelade in sina första skivor.
Dagen innan hade jag besökt Graceland och köpte där en T-shirt med Elvis där han kysser sin gitarr. Den tröjan hade jag på mig dagen efter i skivstudion.
Michèle ville fota av mig, och det gick väl bra. Vi gick ut på gatan och hon förklarade att hon höll på att jobba med något, som jag uppfattade som en studie. Trodde att hon kanske var någon sorts student.
Hon lovade att posta detta till mig senare. Nåväl, tiden gick och jag bytte adress två gånger efter detta.
Så en dag när jag provade att googla mitt namn fann jag en sida med just bilden på mig.
Fattade litet och inget, men visste direkt när bilden var tagen.
Men bilden var ju så stor. 1,9 m x 2,5 m och tillverkad i samma material som ett släpvagnskapell.
http://www.google.se/imgres?um=1&hl=sv&sa=N&biw=1366&bih=563&tbm=isch&tbnid=ntTPDMW-BzKSVM%3A&imgrefurl=http%3A%2F%2Fwww.kunstencentrumbelgie.com%2Fprogramma%2Fvaria%2Fmichelematyn.html&docid=3bwQjkrYaoDsaM&itg=1&imgurl=http%3A%2F%2Fwww.kunstencentrumbelgie.com%2Fprogramma%2Fvaria%2Fexpomatyn.jpg&w=600&h=345&ei=mk9qT-qQBo744QTIxfmUCQ&zoom=1

Om du klickar och stänger den lilla bilden mitt på sidan, kommer du att kunna se bättre. Scrolla ner en liten bit så finns en närbild av fotot.

Nåväl, jag sökte med ljus och lykta efter fotografen, och fick till slut fatt i henne.
Hon är alltså fotograf och har vunnit flera priser och utmärkelser.
Bilden på mig deltog i en utställning för några år sedan, ('Love is the answer, and you know that for sure') och nu ville hon komma och hälsa på. Jag ville i min tur se bilden i verkligheten. Fick veta att det fanns en mindre variant i papper också, drygt en meter stor.
Sagt och gjort, hon bilade hit från Antwerpen och sov en natt hos mig.
Därefter for hon mot Jokkmokk för att fota norrsken...men gick bet.
Den lilla bilden på mig fotade hon vid varje vägskylt som sade Luleå. Bilden blev ganska sliten efter vägen. Men värre skulle det bli. På sin resa norrut fick bilden bada bastu. När den gick sönder lagade hon den med enkla stygn, och när hon råkade sy fast sitt örngott på min kind, klippte hon helt sonika sönder örngottet.
Väl tillbaka i Luleå, sov hon hos mig igen och vi besökte mina vänner Sara och Afram och fotade ännu mer.
Bilden som visas bäst i Wallpiecen, här under, visar mig till vänster i annan vinkel, är tagen hos Sara och Afram. Hon frågade mig vad jag tyckte om bilden egentligen, trasig och dann.
Jag måste säga att den bilden kändes mera sann och trovärdig. För visst har jag under årens lopp börjat se begagnad ut. Det hör ju liksom till att skavanker läggs till och kommer i dagen. Man blir rispad, skavd och lite trasig. Har man dessutom tur, finns någon tillhands och kan lappa ihop en något, efter bästa förmåga.

Nåväl, när hon kom hem igen, gjorde hon en utställning ("Bodil Edenhagen. We live togehter in a photograph in time"), enbart med foton som hade med mig att göra. 2008.
Det känns roligt och spännande att man befunnits vara ett viktigt objekt. Ingen Top Model status direkt, men himla kul trots allt.

http://wallpiece.blogspot.se/2012/01/blog-post_13.html

Om du klickar på bilderna i mitten på sidan, blir de något förstorade.

Dessutom ser du här nedan hennes bilder från mail till mig.
Alla skavanker känns synliga...    ;)

Den andra bilden här under visar hur jag rullar ut den Jättestora bilden, som jag köpte av henne. Många pengar, visst, men det var ju för häftigt. Knepigt nog, tycker jag, fanns bilden ute till försäljning via en kosthall, men inte köper man väl en bild av en främmande människa på det viset, eller...

Hon hade planer på att köra en Van upp till Luleå, då när hon kom, men kunde inte det pga att hon blivit påkörd några år tidigare och med nöd och näppe överlevt. Nu var hennes ena ben skadat, och det hade blviit för komplicerat att gorma i en van. Men hon hade planerat att drapera bilden av mig på sidan av bilen. DET hade varit häftigt värre, om jag fått åka med ända från Antwerpen till Luleå. Gissa vad folk skulle ha undrat.

Jag hade gärna köpt den där trasiga bilden också, men den skulle hon ju ställa ut.
Nu blir det ett väldigt roligt minne att då och då tänka tillbaka på. "Kapelltavlan" ligger hoprullad i mitt vardagsrum i väntan på en ordentlig upphängning. Någon gång ska den upp på väggen, och kanske kan den få fungera som bårtäcke när sista svepningen lagts tillrätta. Det vore verkligen annorlunda och snudd på "festligt".
Men nu blir det natta...








En "gammal goding" fyller år

Jodå, så kan man kanske säga, eller, jag vet inte...
Men min "gamla" konfirmandpräst börjar bli till åren.
Konstigt nog ser han likadan ut som han gjorde för ca 33 år sedan.
Samma glimt i ögonvrån och härliga skratt.
Jag hoppas att han får en fin dag, i morgon, den 20 mars.

Jag klurar redan på nästa grattiskort till en herre på "P" igen, fast en annan.  :)

Alltid lika roligt med beställningar.

Ha det fint därute i vårvädret.

Tack för besöket - Titta gärna in fler gånger!











Lilla Bodilla

Crafts, scrapbooking, pictures and thoughts

RSS 2.0