Ett kort för flickan M.
Den här unga flickan finns inte längre, efter att hon tog ett fatalt beslut om att välja bort livet.
Det är självklart inget någon gör lättvindligt, och det är väl så att personen känner att det är enda vägen, det enda valet.
Det är så upprörande och ytterst sorgligt.
Jag skulle önska att vi aldrig behöver bli så uppfyllda av bekymmer, att livet verkar meningslöst.
Jag skulle önska att vi aldrig ska skrumpna och stelna inuti,
så att vi slutar att drömma om en bättre och mer kärleksfull värld.
Jag skulle önska att vi aldrig blir så upptagna av oss själva,
att vi inte har blick för kärleken och vad den förmår uträtta.
Jag skulle önska att vi aldrig blir så besvikna på oss själva och andra,
att vi inte längre kan lita på att Gud vill ha vår vänskap och vårt förtroende.
Jag skulle önska att vi aldrig slutar att hoppas.
Jag tror att alla eller just nästan alla som barn drömmer om en ljus framtid. En framtid där vi är prinsar och prinsessor och där det väntar en värdig prins eller fager mö. Men i sanning vet vi att det är bara drömmar. Verkligheten ser alltid annorlunda ut, även om livet kan få bli både långt och lyckligt. Det här papperet känns som den drömmen, även om den gick i kras.
En stolt ryttare med en fana i handen, på väg mot den fagra mön.
Framifrån kortet syns en del av naturen och den heatembossade vingen i holografiskt pulver, vilket gör den genomskinlig. En liten ljusgul diamant pryder den.
Närbild av vingen.
"Det blir något i himlen för barnen att få".
Vingens baksida och mer DSP.
Här syns vingen och att plasten som jag embossat jag blivit lite "bullig" av värmen. Det är en fin bild av hur livet kändes för M och för hennes familj nu. Ingenting är rakt, jämt och fint, utan svårt att se skarpt, ungefär som när ögonen fylls av tårar och skymmer sikten. Jag tror inte att vi blir änglar, då dessa är skapade av Gud redan från förr, men jag vill verkligen och innerligt tro att när M tog sitt sista andetag så mötte hon en ängels blick, som förde henne till Gud. Det må vara en barnslig tanke, men jag kan bara inte tro att hon dog av ett brustet hjärta och att det ska följa med henne i döden. Jag måste helt enkelt tro att Kärleken mötte henne där det här livet tog slut.
