Ungar...

Den ena önskar alla en trevlig och god Alla hjärtans dag.
Den andra skulle jag vilja plocka "skäggstråna" av ett i taget med en pincett.
Jodå, sonen, som alltid är för trött för att göra ett vettigt handtag, men orkar slöa ihop vid sin fräna laptop i timtal i sträck. Som lämnar läxböcker i skolan, för att han glömmer dem, för att man inte alls behöver plugga (ofta), fast man ska ha prov...suck!
Egentligen hjälper det ju ingenting att bli förbaskad, trots att jag efter två timmar ilsknade till på respektlösheten.
Läget idag är tufft. En nära släkting till honom, skyllde sina låga betyg på dåliga lärare - gissa vad som hoppade ur hans mun för en stund sedan...Nu har han i och för sig inga usla betyg, Men slarvar han bort sina möjligheter nu i nian, kan han kanske, hemska tanke, se sig akterseglad på sitt förstahandsval till gymnasiet. DET lär ju knappast boosta orken och viljan.
Men vad hjälper resonemang mot någon som inte orkar lyssna? Vad hjälper det att jag oroar mig för hur det ska gå för honom i skolan och livet, med jobb och annat trist som man ska handskas med? Vad hjälper det att jag gnisslar och skär tänder, när det finns en annan som "litar på honom", och man får det i ansiktet när man vill puffa honom att lämna datorn och istället ta tag i läxorna?
Jag skulle ju förstås kunna strunta i att tjata, eller puffa, mana på eller bry mig. Det skulle göra oss mera vänner, typ, men till vilket pris då? Vad är jag för en mamma då, som låter honom göra allt på sitt eget sätt?
Alla dessa mariga val - när man står mitt i livet och faktiskt har svaret på en massa frågor, men ens barn inte vill höra svaret, och inte ens ställa frågorna. När ens barn tror att man har ena benet i stenåldern och det andra i graven.
Jag skulle önska honom bra betyg - och ja, jag vet att det inte är allt här i livet - så att han kan få gå den linje han helst av allt vill gå. Att han där får bra betyg och kan läsa vidare inom det område han har tänkt ut. Att den utbildningen ska leda till att han får jobb, ett jobb som gör att han kan leva på sin lön, ett jobb som han blir trött av men inte trött på. Pengar är verkligen inte heller allt här i livet, men om man har lite mer pengar än mindre slipper man en hel del bekymmer. Någon berömdhet lär ska ha sagt att hon hellre gråter i baksätet på en Rolls Royce än i en volksvagen, och tja...jag kan ju hålla med. Jag älskar honom gränslöst i alla fall, trots våra olika ståndpunkter. Kanske är det detsom är viktigast när allt kommer omkring. En får hoppas på det i alla fall.

Jag minns inte att jag var så där skoltrött och less när jag gick nian. Jag nådde mitt önskade mål med mina betyg, dock inte över. Jag var glad och nöjd. Minns att pappa "morotade" med pengar för höga betyg, men det bekom mig faktiskt inte. Jag pluggade för min egen skull. Dessutom hade han inte råd att stå vid sitt ord när det kom till kritan - vilket säger en del om en del. Nåja...det där ju ju någon gång på järnåldern, så vem bryr sig.
Åldern gör sig påmind på annat sätt också. Jag glömde en god väns födelsedag! Ohps!! Trodde att den är nu på lördag, men rackarns - den var ju i lördags, den som var för några dagar sedan. Blev dessutom uppmärksammad på fadäsen av föremålet själv...aj aj aj...
Försöker gottgöra detta med ett fint kort och något mumsigt till honom.
Kortet är samtidigt ett paket som liknar en plånbok, vilket passar honom riktigt bra, för det är en ekonomiskt sinnad herreman. Däremot är chokladen inuti något för ljus för hans smak, men är smaksatt med Chili och honung - Underbart god!
Stängningen är med hjälp av kardborre. Papperband som bekoration, både runt plånboken och grattiskortet, för att få det enhetligt. Minns inte vad mönstret heter - hundkex, ett tänder eller nåt sånt - kanske vet någon av er?
57, som är stansat från enkelt cardstock och K är embossat hela tre gånger för att få tjockheten och ytan. Färgen är Koppar. Sobert men diskret.
Över och underkanten fodrades med varsin remsa av närliggande färg i samma mönster, så att det ser lite mer "välsytt" samtidigt som jag dolde ändbitarna av papperssnörena.
Grattiskortet klistrade jag fast direkt på chokladen.

Hoppas att ni tycker om det och tack för titten!

Hrmpf...han trodde att det var en handväska...suck!





Bibbi
2012-02-14 @ 22:31:43

Snyggt!

Bibbi
2012-02-14 @ 22:32:30

Testa samma choklad som är smaksatt med mandel och salt. DEN är god!

Elina
2012-02-15 @ 03:57:42
URL: http://sweeeden.blogg.se/

Superläckert kort ju!




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Lilla Bodilla

Crafts, scrapbooking, pictures and thoughts

RSS 2.0