Det känns något störande att jag blivit så tankspridd. Inte alltid och hela tiden, men vissa saker gör jag utan att tänka på det. Tugga tuggummi och blinka, andas osv, tja, sånt går ju av sig självt, utan att hjärnan måste vara påkopplad.
Men igår - jisses Amalia...(undrar var det uttrycket kommer ifrån?)
Kilade iväg från jobbet i Hertsön med bil. Skjutsade hem en vän till Mjölkudden innan jag tankade bilen och begav mig till centrala staden för ett styrelsemöte, där jag är sekreterare. Noaks Ark. Vi hade mötet i Kyrkans hus, och strax innan vi skulle börja, fick jag låna en kollegas dator för att kolla min mail.
Jag är närsynt, precis som Knut - ja, ni vet, den där bofinken. Att läsa med glasögon på har aldrig varit att rekomendera till närsynta personer. Allt väl ännu så länge. Snabbt tillbaka till mötet där protokollet skrevs i en fiffig laptop direkt under sittande möte. Urskönt att kunna ha det så, då det sparar både tid och möda.
Nåväl, mötet led mot sitt slut och jag passade på att ta vägen via toalett innan avfärd hemåt. Var i princip på väg ut genom ytterdörren när jag plötsligt insåg att mina glasögon inte satt på sin plats på näsroten. Oj, vilken tur att jag märkte det innan jag for. Gick tillbaka till möteslokalen, bara för att finna att glasögonen var spårlöst borta. Letade igenom alla kläder, fickor, väskor, toaletten, köket...ja, ni fattar va!

Kände mig vid det här laget småsvettig. Kan jag ha åkt från Hertsön UTAN glasögonen...hmmm...nä, det borde jag ha märkt när jag skulle köra bil...men VAR VAR VAR, för att citera Povel Ramel.
Kände mig ledsen då jag bilade hemåt lätt kisandes. Hade ett sista hopp om att de skulle ligga i bilen, eftersom jag skrev upp hur mycket jag tankat, men icke sa Nicke. Ledsen, både för att jag hade glasögonen borta och jag inte ens visste var jag lagt dem, och ledsen för att blivit så tankspridd.
Ringde en kollega på morgonen och bad henne kolla skrivbordet i Hertsön, och gissa vad!?
Nä, där fanns inga glasögon heller.
Suck!  ;(
Men så kom jag att tänka på att jag ju faktiskt lånat en annan kollegas dator. Med Guds hjälp och en tandpetare skulle jag kanske ha glömt dem i hennes kontor, som för övrigt var låst när jag skulle åka från mötet kvällen innan. Fick tag i henne, men hon kunde inte minnas att hon sett dem på morgonen, men lovade att undersöka saken och återkomma.
Strax efter klockan tio ringde hon och kunde glatt meddela att de visst låg ett par glasögon på hennes skrivbord som inte tillhörde henne!

Jamen hur glad blev jag inte. Tänk att man kan bli så löjligt glad över en sådan enkel sak som ett par återfunna glasögon. Fick dem utlevererade dessutom till Hertsön av chefen.  :)
Unnade mig två semlor som lyx. Nu blir det svångrem resten av fastan...så gott det går i alla fall.

Trött hemma, fixa lite i datorn, klia kissen och så ett enklare pyssel. Litet noteringshäfte att ha i bilen. Titt som tätt behöver man en liten papperslapp i bilen att skriva på. Notesblocket fick ge upp några blad, som jag fäste med sticky strip tejpremsa. Det blev inte det mest läckra jag har gjort, mer som en test, så granska inte bilderna så förfärligt noga. Hade tänkt att torrembossa omslaget, men återigen hängde hjärnen inte riktigt med. Inna jag visste ordet av, hade jag redan satt tejpremsor och limmat fast metallhängaren. Suck!
Hängaren tog jag från en almanacka som hängt i köket, som jag skulle kasta bort, då den var från 2011. Sparade hängaren till denna lilla pryl.
Håll till godo. Kanske kan ni göra något själva med avlagda metalldelar eller annat "krafs".
Tack för besöket. Ha det fint tills nästa gång.