Vi är omgivna av döden,vart vi än går. Den sköra skillnad mellan liv och död ska hanteras varsamt.
Ibland kan man läsa i dödsannonser, att någon lämnat jordelivet Hastigt!
Hur gör man det egentligen?
Menar de inte Oväntat?
Antingen lever vi eller så är vi döda och själva dödsögonblicket är ju just det - ett "ögonblick".
Skeendet in emot döden kan ju för all del vara utdraget när det handlar om sjukdomar, men fortfarande är döden inte något som inträder smygande och försiktigt, utan ganska omedelbart.
Hjärtat slår - hjärtat har slutat att slå.

Tänker en del på mamma, hur hennes död kom att bli, och vad som väntade henne efteråt. Whitney Houston, som vad det skrivs i tidningarna, inte drunknade nu i helgen, utan till följd av lugnande tabletter och alkohol, vilket slut fick hon? Vem mötte henne och förde henne sista biten fram till porten för evig frid? Jag hoppas att jag en gång får möta både Kristus och de anhöriga som gått före mig.

Jaaa...jag gjorde två kort på förmiddagen med många sådana här tankar i huvudet, och kanske var det därför de går i höstens och dödens tecken. Visserligen har jag fått en förfrågan om att göra ett kort till en änka, som ska begrava sin make till helgen som kommer.
Det kortet gjorde jag ganska stort, något mindre än ett vikt A4. När det ska skrivas en vers eller två och undertecknas behövs det gott om plats. Halvblankt vitt, med silverembossade blommor på framsidan. Vitt och grått på insidan. Det gråa har en vacker struktur, och håltaget i hörnen - en enkel och diskret dekoration.

Det andra kortet, höstlikt, kan kännas något igen från ett av de som är beställningsvara, då jag använt mig av tre likadana papper. Jag som verkligen inte är mycket för gult, orange eller brunt, måste tillstå att tillsammans blir de verkligen vackra.
Hoppas att ni också tycker om det.
Tack för besöket - Välkommen åter!